Ibland blir jag trött på mig själv. Hela natten har jag haft drömmar om hur jag tvingats rapportera patienter jag inte känner. Jag har vaknat, somnat om och återupptagit rapportdrömmarna.
Egentligen är det ganska bisarrt hur vissa rutiner på akuten fungerar. När jag sökte mig till Akademiska sjukhuset gjorde jag det med tron om att på ett så stort sjukhus måste det finnas hårt inarbetade rutiner för att allt ska fungera. Icke.
På många punkter är det i princip ingen som vet hur saker ska fungera. Andra saker fortsätter man med för att "det alltid varit så".
Rapportfrågan tycker jag är den absolut konstigaste. Som sjuksköterska och undersköterska har man i princip till uppgift att göra allt klart för doktorn att ställa diagnos och lägga upp en plan för fortsatt omhändertagande. Triage (prioritering vem som måste tas om hand först), kontroller (blodtryck, puls, andningsfrekvens, saturation o.s.v), provtagning (finns paket utefter symtom och sökorsak). När allt är färdigt ska man hitta ett ledigt rum till patienten så att doktorn kan gå in och ta djupare anamnes än vi hunnit med. Så här gör man med samtliga patienter, ofta mellan tio och tjugo patienter per team. Jag hinner kanske sitta och prata med varje patient i totalt 2-5 minuter. När doktorn går in har han eller hon ofta 20 minuters samtal med patienten.
Om doktorn tar beslutet att patienten måste läggas in gör han/hon i ordning papper (läkemedelslista, infusionslista, ordinationer till avdelningen m.m.) och sammanfattar orsaken till inläggning med 5-10 ord. Då är det min uppgift att leta upp en plats på sjukhuset och rapportera patienten till avdelning. Detta ska göras någonstans emellan hela kedjan med triage-kontroller-provtagning-hitta rum för övriga patienter ska fortskrida. Ofta känner jag knappt till patientens situation mer än vitalparametrarna och sökorsak. När jag får frågor från avdelningen hur patienten klarar sig hemma, om han klarar att gå till toaletten, om han är helt adekvat...så kan jag många gånger inte svara på det. Pinsamt!
Det ska vara doktorn som rapporterar, jag är trött på de här drömmarna.
fredag 10 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Gud ja, det har man ju verkligen inte tid med som ssk på AKM!! Alltid lika kul att fråga en AT om pat har KAD el går med rullator när de vill rapportera upp nån pat till min avd.. De har oftast ingen aning.. heller.. Du har många bra tankar vännen, kul att du har hittat ett bra ställe att ventilera dig. Kram!
SvaraRadera