lördag 25 juli 2009

Nervskador

Farsan är mitt uppe i sin behandling nu. Fick en CVK inopererad i början av veckan, eftersom han har tröttnat på att sköterskorna gång efter annan misslyckas med att sätta PVK. Hans underarmar och armveck skiftar i alla blåa färger man kan tänka sig, så nu har han blivit stickrädd.

Redan sedan starten av cellgiftsbehandlingen har farsan upplevt att högerfoten domnar bort. Efter ett par behandlingar har han fått klumpfot med känselbortfall, och högerfoten är kallare än vänsterfoten. Han tog upp det här med sin läkare, som tillsammans med en kollega får ur sig att "det måste vara en gammal skada". En envis farsa ger sig inte, och nu har läkarna kommit på att det nog är cellgifterna ändå. Nervskador tror de, men kan inte svara på om det är bestående eller inte.

Förvånansvärt hur lite information läkarna ger för övrigt. Farsan påstår att de ännu inte sagt hur mycket cancern har spridit sig. Jag gissar dock att farsan inte frågat rakt ut - han vill nog inte veta. Jag känner samma sak.

Nu ska de byta cellgift, eller åtminstone modulera blandningen. Man inleder med någon form av funktionsundersökning av njurarna. När farsan kommer till röntgen för att starta behandlingen får röntgensköterskan för sig att hon ska sätta PVK. Farsan vägrar, han har ju en CVK för att de ska slippa sticka. "Vi hanterar inte CVK här" är röntgensköterskans svar.

Sjukvården är sjuk.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar