onsdag 3 juni 2009

I väntans tider

Under måndag till fredag är jag denna vecka vaken emellan 10-23 mån-tis, emellan 08-22 ons och mellan 06-22 tors-fre. Det är totalt 13+13+14+16+16 (=72) timmar. Av dessa spenderar jag 9+9+9+9+9 (=45) timmar på jobbet. Jag spenderar alltså drygt 62% av min vakna tid på jobbet - mer än hälften. Inte konstigt att det känns som man bor där.

Skäll får man också, dagligen. Sånt är livet på en akutmottagning. Patienterna har fått vänta för länge, är hungriga, har ont, vet inte vad de väntar på, vill ha medicin, är törstiga eller kanske dementa. Om jag skulle jobba på ackord och få en hundring för varje gång någon riktar sin ilska eller otålighet mot mig skulle jag säkerligen ha högre månadslön än idag.

Alltså... jag förstår frustrationen, ilskan, otåligheten som patienterna bär med sig. Min dröm är att alla patienter känner sig välkomna från att de presenterar sig i luckan i väntrummet tills att de kan lämna akutmottagningen för hemmet eller avdelning. Jag önskar att alla patienter fick träffa personal i kassan, personal som triagerar och tar kontroller/prover inne på mottagningen, doktorn, komma till röntgen, få svar på alla undersökningar och så småningom få besked om hemgång eller inläggning - allt som på ett löpande band. Minimal väntetid i alla led.

Så fungerar det inte. Varför?

Brist på rum inne på mottagningen, hög belastning på mottagningspersonalen i form av ständigt inkommande ambulanser, brist på doktorer... det finns lika många ursäkter som antalet patienter. Bristen på erfarna doktorer smäller nog högst. Det tar tid innan man som doktor vågar och kan ta snabba beslut. Det finns så mycket som behöver uteslutas, så mycket som kan ligga och lura i vassen.

Jag ska försöka analysera och granska fenomenet med väntetider. Kanske lyckas man hitta nån liten spricka i systemet som man kan täta igen och förkorta väntetiderna. Kanske kommer jag att gå år in och år ut på akutmottagningar och aldrig känna mig nöjd med flödet av patienter. Vi får se helt enkelt.

Att spendera totalt 30 timmar på 3 besök på akuten under en vecka är inte okej. Den stackars patienten hade jag dåligt samvete inför. Då var det mycket olika omständigheter, men jag hade avlidit om jag hade varit den patienten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar