Farsan blir allt tröttare. Man hör till och med på telefonen hur trött han är. Men jag är glad att han inte har ont. Han har allt svårare att få i sig mat och dryck, antagligen för att tumören växer.
En 17 månader gammal flicka på brorsans sambos dagis ligger i respirator. Hennes liv går inte att rädda. Jag tror inte att man vet vad som har hänt. Någon form av virus slog ut kroppen antagligen. Livet är fan inte något man ska ta för givet. Mina tankar går till familjen, släkten, vännerna, arbetskamraterna. Vilken chock.
En tumör i matstrupen på en nästan 60 år gammal man ter sig litet i sammanhanget. Barn ska leva livet, upptäcka världen.
Childhood is measured out by sounds and smells and sights, before the dark hour of reason grows. Tänkvärt citat från en sevärd film - Pojken i randig pyjamas.
Imorgon får pappa sin första dos med cellgifter. Kan inte göra annat än att hoppas att han svarar bra på behandlingen.
onsdag 10 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar