tisdag 26 maj 2009

Esofaguscancer

Tänk så många gånger jag har dunkat huvudet i väggen på grund av farsans envishet. Dad's way or no way. Har han bestämt sig för något finns det inget i världen som skulle kunna rucka på de planerna. Ställ fram en lyxig maträtt som du har ägnat timmar i köket till, så får du höra att det nog ändå hade varit godare med fläsk och löksås. Det som är nytt eller har ett krångligt namn är inte ätbart.

När farsan ska renovera badrum bör du räkna med ett projekt som pågår dagligen i ett år. INGET ska vara fel! Passar alla kvistmärken i listerna ihop med varandra i det här hörnet? Finns det någon millimeters överskott av silikon längs skarvarna?

Tyvärr gäller den här envisheten även hans (o)hälsa. Han har rökt sedan 14 års ålder och vintetran har varit hans bästa vän sedan den dök upp på systemet. Han avskyr den lokala läkaren och skulle aldrig sätta en fot på vårdcentralen.

Sedan ett halvår har han haft svårt att svälja. Han blir slemmig och har svårt att få ner normalstora bitar mat. Hela familjen har försökt att få honom att söka för det, men han vägrar. Han äter normalt sett väldigt lite, men nu minskade portionerna ytterligare. För en knapp månad sen var mormors syster (mormorster?) Gerd på besök ifrån Luleå. Gerd är en bestämd kvinna med pondus, och hon lyckades faktiskt få farsan att ringa sjukvårdsupplysningen (som jag har mycket att tycka om redan, får ta det en annan gång). Sköterskan där bokade in en tid på öron-näsa-hals-mottagningen.

På ÖNH gjorde man diverse undersökningar, och allt tydde på att farsan har en tumör i matstrupen. Slätröntgen med kontrast bekräftade detta, och en gastroskopiundersökning visade att tumören är fyra centimeter lång.

Nu har pappa även gjort skiktröntgen för att se om den har metastasierat. Svaret på undersökningen har han däremot inte velat ha än. Han åkte till Mallorca med morsan idag för att fira hennes 60-årsdag den 29 maj. Det tycker jag han gör helt rätt i. Det förändrar ingenting att vänta en vecka. Vila ut och njut av livet!

När han kommer hem ska han till onkologen för att gå igenom hur man ska behandla cancern. Om den inte har spritt sig kan man operera bort hela matstrupen, och ersätta den med en bit av tjocktarmen (fresh). Har det spridit sig är det bara att rikta in sig på symtomlindring så länge det går.

Nu är farsans envishet en styrka. Nu är jag glad att han är en envis jävel som inte ger sig för nåt. Han har bestämt sig för att besegra cancern, komma tillbaka till arbetskamraterna och till hemvärnsgänget. Han har lovat att göra sitt bästa för att sluta röka och skära ner på alkoholen.

Jag ska finnas här för dig farsan, hela vägen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar